Jag var lite nervig inför resan till ridhuset då Jaggar haft en sjuk ovana att stå och sparka med frambenen när det åks. Vi vet att det är för att han vill att det ska hända något. Han tycker inte det är obehagligt. Typiskt honom. 
Men denna gång så gick det utom några som helst problem. Jag blev nästan lite grinig i ögonen över hur duktig han var. 
Baron var hur lugn som helst. Och eftersom dom känner varandra jätte väl så dom var ju hur tighta som helst. Vilket kändes lättande. 

Själva ridningen med Baron är jag så imponerad utav. Anna och Baron var så fina för att bara ridit i några veckor. Åh, jag blev så varm i kroppen av att se dom så fina tillsammans. 
Jaggar däremot var väldigt slö i kroppen. Troligen för att han har ridits 3 dagar i rad nu och sen för att resan till ridhuset kan ha lagt ut mkt energi med. Men jag klassar inte ner detta passet. Jag är så underbart lycklig över hur lugn han var. Jag hade ju målat upp värsta skräckscenariot att han skulle vara rädd för allt och alla. Men inte nått utav det inträffade.