Trodde att en man dog och att tåget brann
Vilken jobbig dag det var igår. Ska jag verkligen dra hela historien här? Shit det kommer bli galet. Jag var tungt känslomässigt berörd sen när jag hamnade på fast mark. Iaf, jag börjar:
Jag skulle med tåget ifrån Mullsjö. Står i vänthallen som finns där och precis utanför dörren står som vanligt en utav alkoholisterna där med sin übersöta hund. Bredvid honom står en yngre tjej i kanske 20års ålder och röker med honom. Jag gjorde inte så mkt än att smsade med Linda om dagen osv. Samtidigt blickar jag upp mot dom utanför och ser att hon klappar honom på ryggen precis som att han var ledsen. Han står lite hukad mot kanten där dom står.
Inte mer än det liksom. Sen efter nån minut backar tjejen och mannen tar handen om sitt hjärta och sakta sakta glider ned på marken nästan över sin hund. Tjejen som såg sjukt efterbliven ut och går in i vänthallen och säger till den 3e alkoholisten där inne som öser i sig dricka: Han trillade ihop, jag vet inte varför.
Ut går dom och jag känner mig helt handelsförlamad. Ska man ringa ambulans? Ska man ut och dunka igång hjärtat? Ska man säga till dom andra som väntar på tåget? Kan säga att jag har välrdens sämsta samvete att jag inte gjorde något, trots att jag vet att ambulans tillslut kom till plats.
Det var hemskt att se hur han sakta sakta började slappna av i alla muskler och blev som en platt sten på marken. Jag trodde han dog, eftersom han inte andades, hjärtat slog inte och ingen fick nån kontakt med honom.
I samma veva kommer tåget, jag ringer upp mamma och hon hör hur hunden skäller som en galning. Mamma sa det att det där är inte likt den hunden, den skäller aldrig!
Hur som helst, för att lätta era hjärtan så ligger han på medecinska nu och lever. Men åååh. Jag var helt gråtfärdig, kändes som det var mitt fel att jag inte ringde eller nått.
Sen var det tågfärd. Nu börjar det bli en vana att åka med de nya tågen, och jag har råkat ut för en jätte jobbig grej med dom. Jag blir sjukligt åksjuk.. Klarar verkligen inte av det. Det är inte så att jag spyr som en kalv men det är en hemsk illamående, värme och en underlig spänning under tungan jag får. Vet att det låter konstigt, men förstår inte vad det är som gör det. Jag klarade av färden med de förra tågen galant, men med dessa tåg får jag nästan panik.
Här har ni åksjuk tåget. Dubbelhytt, men med 3 våningar.
Jag skulle med tåget ifrån Mullsjö. Står i vänthallen som finns där och precis utanför dörren står som vanligt en utav alkoholisterna där med sin übersöta hund. Bredvid honom står en yngre tjej i kanske 20års ålder och röker med honom. Jag gjorde inte så mkt än att smsade med Linda om dagen osv. Samtidigt blickar jag upp mot dom utanför och ser att hon klappar honom på ryggen precis som att han var ledsen. Han står lite hukad mot kanten där dom står.
Inte mer än det liksom. Sen efter nån minut backar tjejen och mannen tar handen om sitt hjärta och sakta sakta glider ned på marken nästan över sin hund. Tjejen som såg sjukt efterbliven ut och går in i vänthallen och säger till den 3e alkoholisten där inne som öser i sig dricka: Han trillade ihop, jag vet inte varför.
Ut går dom och jag känner mig helt handelsförlamad. Ska man ringa ambulans? Ska man ut och dunka igång hjärtat? Ska man säga till dom andra som väntar på tåget? Kan säga att jag har välrdens sämsta samvete att jag inte gjorde något, trots att jag vet att ambulans tillslut kom till plats.
Det var hemskt att se hur han sakta sakta började slappna av i alla muskler och blev som en platt sten på marken. Jag trodde han dog, eftersom han inte andades, hjärtat slog inte och ingen fick nån kontakt med honom.
I samma veva kommer tåget, jag ringer upp mamma och hon hör hur hunden skäller som en galning. Mamma sa det att det där är inte likt den hunden, den skäller aldrig!
Hur som helst, för att lätta era hjärtan så ligger han på medecinska nu och lever. Men åååh. Jag var helt gråtfärdig, kändes som det var mitt fel att jag inte ringde eller nått.
Sen var det tågfärd. Nu börjar det bli en vana att åka med de nya tågen, och jag har råkat ut för en jätte jobbig grej med dom. Jag blir sjukligt åksjuk.. Klarar verkligen inte av det. Det är inte så att jag spyr som en kalv men det är en hemsk illamående, värme och en underlig spänning under tungan jag får. Vet att det låter konstigt, men förstår inte vad det är som gör det. Jag klarade av färden med de förra tågen galant, men med dessa tåg får jag nästan panik.
Här har ni åksjuk tåget. Dubbelhytt, men med 3 våningar.
När halva färden gått så luktar det jätte bränt. Så bränt att man väntar på att det ska ryka nånstans. Jag kollade mina väskor så dom inte låg emot någonting eller om det var någon ledning eller liknande. Men ingenting. På nått vis kändes det som det bara var jag som kände av det, ingen annan gjorde ens en gest att lukta etc. Jag trodde på riktigt att det brann nånstans. Sen bara swooosch så försvann det... Jätte konsigt.
När jag nästan skulle stiga av tåget kommer lukten igen och samtidgt blir jag illamående igen. Suck!! Försökte att ignorera lukten och stå stilla med huvudet och blicken för att fokusera på att möta luft efter någon minut.
Har ingen aning om vad det skulle kunna vara, hoppas inte jag råkar ut för det när jag ska hem igen.
Blir även att köpa Postafen innan resan hem, jag tänker inte leva med den sortens åksjuka. Fyfan... Hela resan på 4h bllir som en pina att utstå.
Nu har jag duschat och tagit en skön sovmorgon. Fasen va hemska mardrömmar jag haft, tror jag grät i sömnen med, vaknade med tårar. Vaknade även ibland utav mig själv när jag låter. Haha pinsamt, men ack så otäckt det var...
Nu ska jag leva livet, ta hand om er :)
När jag nästan skulle stiga av tåget kommer lukten igen och samtidgt blir jag illamående igen. Suck!! Försökte att ignorera lukten och stå stilla med huvudet och blicken för att fokusera på att möta luft efter någon minut.
Har ingen aning om vad det skulle kunna vara, hoppas inte jag råkar ut för det när jag ska hem igen.
Blir även att köpa Postafen innan resan hem, jag tänker inte leva med den sortens åksjuka. Fyfan... Hela resan på 4h bllir som en pina att utstå.
Nu har jag duschat och tagit en skön sovmorgon. Fasen va hemska mardrömmar jag haft, tror jag grät i sömnen med, vaknade med tårar. Vaknade även ibland utav mig själv när jag låter. Haha pinsamt, men ack så otäckt det var...
Nu ska jag leva livet, ta hand om er :)
