Ja nästan...

Igår så blev jag tagen av civilpolis som händge efter mig hur länge som helst utan att jag visste om det. Han stannade bakom mig på gatan hemma hos min pojkvän. Ni som känner mig vet hur jobbigt jag har det med poliser, och när jag såg att han hade polisuniform på sig när han klev ur bilen så trodde jag hjärtat skulle stanna på mig....

Egentligen så skulle han tagit körkortet ifrån mig. Det var tydligen så illa. Troligen såg han på mig att jag hade världens sämsta samvete, och efter 7 samtal till hans högsta chef etc så valde han att släppa mig fri. Jag kan nog ha mött den mest underbaraste och snällaste polis på riktigt. Jag kan inte fatta att detta hände, det var så himla jobbigt. Jag tänkte flera gånger "ge mig massa böter, ta inte kortet!!!!"

Nu sådär dagen efter så vill jag bara kontakta honom och låta han skjuta mig i huvuedt. Det känns som jag har gjort det mest brutala brottet någonsin och att detta kommer ligga med mig resten av livet och trilskas. Mina känslor just nu är att han lika väl kunde tagit kortet, så jobbigt är det. Jag skäms. 

Jag blev alltså tagen för fortkörning, och jag erkände och visste hur fort jag körde.. Jag hade dunderbråttom, vilket han sa "du verkar vara helmysig tjej, som inte har prick i registret men du verkar ha bråttom idag...." 

Shit, jag orkar inte ens tänka på det. Från och med nu så är jag den lagligaste människan på jorden! 

Punkt.