Just nu ligger jag risigt till känner jag. Kommer det vara såhär kmr jag inte alls palla skolan imorgon. Och vad händer? Klart jag hamnar efter. Vill jag det? Nej. Det vill väl troligen ingen.

Det får bli min förlust isf, man har ju alltid ett val. Det finns inget som heter att jag vill slippa, jag har bara svårare än de flesta andra i skolan. Och att jag snabbt drabbas av stress-, spänningshuvudvärk i samband med en massa prov, inlämningar, redovisningar osv. Det är en del utav min sjukdom. Nu sitter inte jag och tar upp min sjukdom som ett försvar för att jag inte befinner mig i skolan de viktigaste dagarna. Det är fortfarande mitt val, mitt fel. För jag kmr bara få det värre med fler läxor när jag kmr tbk.

En person som aldrig har haft det svårt i skolan kan aldrig förstå hur det känns att ha problem med inlärning.

Jag löser nog mina problem så småningom..

/Y