Nu är det dags för mig att berätta hur jag mår! Nästan
Hejsan. Har varit ifrån här ett litet tag, känns som jag varit borta det mesta faktiskt.
Mår lite psykiskt dåligt och fysiskt ibland.
Något jag verkligen önskade med denna blogg är att jag skulle kunna häva ut mig exakt vad jag tycker och tänker om folk och saker.
Jag och Peter såg en film sist vi sågs. Handlade om att hela samhället var uppbyggt att alla var 100% ärliga. Dem tänkte inte innan dem sa något utan sa rätt ut att: ful kostym idag, jag hatar din dialekt osv.
Tillslut var det en som lärde sig "ljuga" och började tjäna pengar på det eftersom han påstod sig veta det ena och de andra.
Men det jag vill komma fram till är de att vi är sjukt elaka. Tänk om man sa allt vad man tänkte om en person egentligen.
Just för tillfället skulle jag vilja berätta allt det på bloggen, men det skulle då bli ett jävla rabalder. Så ne.
Som om inte det är nog att jag mår skitdåligt över det ena å de andra.. så är vi insnöade.
På vägarna ligger det nedfällna träd överallt och drivor över en meter. vi plogade gårdsplanen här igår, men nu är det lätt över 50 cm. Blä.
Så blir en dag hemma, hoppas det finns möjlighet att komma till skolan imorn.
˜
Jag önskar att jag inte brydde mig om saker och ting. Vad folk säger och behandlar folk. Men alltid undrar jag varför folk inte kan hålla sig till sina egna uppgifter i livet och fokusera på de än andras.
Saknar det fina med att vara lycklig. (jag har all rätt till att berätta hur jag mår här)
Önskar jag hade pengar. Pengar gör mig lycklig, faktiskt. Nu till jul har jag panik då jag bara har ett par hundralappar att knopa ihop ngt med. På samma vis vill jag göra alla andra lyckliga i alla julklappar. Men jag kommer inte kunna det denna julen... och det gör mig olycklig.
Undrar om andra tänker så om mig som jag tänker om dem. Jag tänker oftast att "åh va fin hon var". Undra om det finns andra som tänker så om mig. Ibland önskar jag det.
Det är mycket jag önskar nu, men en viktig sak är att jag skulle få sova ordentligt på nätterna. Jag sover riktigt uselt nu. Aldrig innan har jag haft sömnproblem, men nu värkar allt vända. När jag väl somnar är mina drömmar så djupa, så när jag vaknar tror jag att drömmen är här och nu. Dessutom tror jag alltid att det sitter någon på sängkanten, eller håller fast täcket åt mig när jag vaknar eftersom jag inte kan lyfta det eller vända det. Det låter som jag är psykiskt rubbad just nu, men det är jobbigt. Riktigt jävla jobbigt...
En livsviktig sak är att kunna äta ordentligt. Som jag inte kan längre. (jag låter snart döende, jag vet)
Vi har aldrig riktigt förstått varför allt plötsligt har vänt, att jag inte äter någonting längre. Jag glömmer av att äta, så drf blir det alltid en måltid i skolan. Sen glöms det av, så det går ett helt dygn tills jag går till skolan och äter igen. Vi har nu gått på djupet med detta och undrar varför det är på detta viset.
Det hela verkar ha utbrytit i somras när jag jobbade i Enköping. Det var ett stressigt jobb, som man inte hade några raster eller knappt några lunchraster. Man hann inte laga mat helt enkelt, och då började jag filtrera bort maten.
Det har ju gett mig problem nu, allt ifrån levern till utmattning och vitaminförluster.
Att börja äta mycket mat är jobbigt, innan åt jag som en häst. Kunde ta flera portioner mat utan varandra utan att känna ordentlig mättnad. Men nu går inte ens en halv portion i.