Vill gråta ut
Hej igen.
Jag orkar inte liksom sitta här och låtsas att jag mår bra nu längre.
Allting är så fruktansvärt jobbigt nu, allting.
Allting är så fruktansvärt jobbigt nu, allting.
Mamma mår uruselt, hennes hjärta mår hemskt och allt annat i hennes kropp är utslitet. Hennes psyke är helt knäckt. Jag kan inte belasta henne med uppgifter här hemma som är tunga och jobbiga, så då har jag tagit ansvaret för hästarna, stallet osv. Jag hoppas hon har mått bättre för att skippa den delen. Men det är 7 hästar, mycket bärande och allt. Skottande osv. Jag kan leva med det, men ändå. Jag har så hemskt ont i ryggen, trött, och det tar sån lång tid.
Jag borde även plugga ordentligt, jag har 2 prov i geografi jag bara måste klara. Desamma gäller företagsekonomi. Tack vare en snäll lärare som förstår hur jag har det satte han ett S i slutbetyg, som ett uppskjut av prov tills första veckan nu i januari då skolan börjar. Men jag vet inte om jag klarar av det. helt ärligt. Jag klarar inte av att hålla reda på allt, läsa och göra praktiska saker samtidigt hemma. Tiden räcker inte till för mig.
Mat då, ja inte får vi någon mat i oss. För tiden går så fort och blir upptaget av annat. Det blir att man tar nån frukt, bryter en bit bröd och knaprar i farten. Är det en bra början för min mamma som håller på, eller rent av har brutit ihop? Neej, och jag som inte ens kunnat äta innan, glömmer av att äta i huvudtaget. Ibland vaknar min hjärna och kommer på att jag bara ätit 2 små bitar bröd på 2 dygn. Huvudvärk för alla och dåligt humör, dessutom sover jag uruselt. Jag somner sent och sen har hemska mardrömmar som jag tror är verkliga.
Att samtidigt samarbeta med min llillasyster på 8 år och begära att hon gör tunga lyft, tar in hästar, lägger på i pannan osv är för mycket för henne. Det leder till bråk och dålig stämning med gråt och skrik varenda dag...
_______
Ni som tycker jag är gnällig, dum i huvudet, klenis och allt. Jag vet inte vad jag tycker om er. Ni kan inte säga något förens ni själva sitter i samma sits. Jag är så jävla trött på allt. Och jag orkar inte sitta längre inför alla och se så glad och pryd ut. Det enda jag skulle vilja är att lägga mig på knä och gråta. Ser ingen öppning nånstans för lycka och tur att komma in i mitt liv. Jag vill oxå leva ett liv! Gå ut med vänner, ta hem vänner, göra roliga saker... och framförallt se min mamma le. Att höra henne berätta om sitt eländiga liv varenda dag gör mig ledsen och nästan...övergiven på något sätt. Det känns som att hon håller på att försvinna bort från mig mer och mer, steg för steg.
Anatar att ni tänker att vi har många hästar. Men sätt er in i våra känslor och försök förstå att det är en slags frihet för oss, att sätta sig inne i en box och blunda samtidgt som man lyssnar till deras tuggande.. Eller ta en lång tur i skogen och bara släppa tankarna. Försök förstå. Jag vill inte höra nått mer om att vi måste sälja hästarna osv. Jag vill inte.
Tro vad ni vill. Allt jag kan säga är att jag inte orkar hålla hoppet uppe längre. Jag ger upp. Vill inte slita ut mig fysiskt och psykiskt redan som 18åring.
Jag borde även plugga ordentligt, jag har 2 prov i geografi jag bara måste klara. Desamma gäller företagsekonomi. Tack vare en snäll lärare som förstår hur jag har det satte han ett S i slutbetyg, som ett uppskjut av prov tills första veckan nu i januari då skolan börjar. Men jag vet inte om jag klarar av det. helt ärligt. Jag klarar inte av att hålla reda på allt, läsa och göra praktiska saker samtidigt hemma. Tiden räcker inte till för mig.
Mat då, ja inte får vi någon mat i oss. För tiden går så fort och blir upptaget av annat. Det blir att man tar nån frukt, bryter en bit bröd och knaprar i farten. Är det en bra början för min mamma som håller på, eller rent av har brutit ihop? Neej, och jag som inte ens kunnat äta innan, glömmer av att äta i huvudtaget. Ibland vaknar min hjärna och kommer på att jag bara ätit 2 små bitar bröd på 2 dygn. Huvudvärk för alla och dåligt humör, dessutom sover jag uruselt. Jag somner sent och sen har hemska mardrömmar som jag tror är verkliga.
Att samtidigt samarbeta med min llillasyster på 8 år och begära att hon gör tunga lyft, tar in hästar, lägger på i pannan osv är för mycket för henne. Det leder till bråk och dålig stämning med gråt och skrik varenda dag...
_______
Ni som tycker jag är gnällig, dum i huvudet, klenis och allt. Jag vet inte vad jag tycker om er. Ni kan inte säga något förens ni själva sitter i samma sits. Jag är så jävla trött på allt. Och jag orkar inte sitta längre inför alla och se så glad och pryd ut. Det enda jag skulle vilja är att lägga mig på knä och gråta. Ser ingen öppning nånstans för lycka och tur att komma in i mitt liv. Jag vill oxå leva ett liv! Gå ut med vänner, ta hem vänner, göra roliga saker... och framförallt se min mamma le. Att höra henne berätta om sitt eländiga liv varenda dag gör mig ledsen och nästan...övergiven på något sätt. Det känns som att hon håller på att försvinna bort från mig mer och mer, steg för steg.
Anatar att ni tänker att vi har många hästar. Men sätt er in i våra känslor och försök förstå att det är en slags frihet för oss, att sätta sig inne i en box och blunda samtidgt som man lyssnar till deras tuggande.. Eller ta en lång tur i skogen och bara släppa tankarna. Försök förstå. Jag vill inte höra nått mer om att vi måste sälja hästarna osv. Jag vill inte.
Tro vad ni vill. Allt jag kan säga är att jag inte orkar hålla hoppet uppe längre. Jag ger upp. Vill inte slita ut mig fysiskt och psykiskt redan som 18åring.
Hinner inte ikapp tiden
Vi kan summera min vecka som med bilden. Nu är det nyår och jag hinner inte skriva så mycket här! Blir lite bilder framöver sen när jag hinner ikapp tiden.
Gott nytt år! ♥
Återigen ensam
För var gång P kommer hit eller jag till honom blir det jobbigare att säras. Det är så sjukt jobbigt och tar hårt på kroppen.
Allt blev så himla knasigt när vi lämnades. Min bil hade gått sönder och vi satt fast i Jönköping. Hans tåg skulle gå mindre om en timme. Tur i oturen hann mamma och Sören komma så han med på knappa håret samma tåg fast från Jönköping. Självklart var ju det toppen, men det var inte så jag ville att vi skulle sluta ses för denna gången.. Vi både var nog lite irriterade, efter att ha suttit minst en timme i en bil som rutorna börjat frosta. Utanför var Vätterns iskalla vind.
Fan, jag är så missnöjd.
Allt kommer låta så tokigt och löjligt. Men jag blir minst sagt gråtfärdig av en sån grej. Att sen komma hem och inte ha någon som sitter på sängkanten och pillar på sin nya mobil... Ingen där. Ingen som pratar med mig. Ingen som sjunger små sånger och får ryck. Eller slår till mig inatt när jag sover. Ingen.
Detta är andra gången jag blir gråtfärdig över att lämna Peter. Första gången var när jag lämnade Enköping/Bålsta för sommarens bravader och jobb där uppe, jag grät så hemskt genom Västerås. Det var även långa köer genom hela stan så man stod mest still, där satt jag i min lilla bil och lyssnade på sorglig musik och grät så hemskt att jag knappt såg vägen. Jag orkade inte bry mig om alla som såg mig, alla som gick på gatan intill och säkerligen kunde höra mig hur jag grät som ett barn. Det var då jag grät för att jag äntligen hade upptäckt hur underbart vacker person Peter är för mig. Han hade erbjudit mig så mycket hela den sommaren, han hade hjälpt mig genom de hårdaste tiderna på jobbet. Och han hade bara funnits där som en stöttning.
Jag har inte känt så från någon annan. Aldrig.
Så idag hände det nästan igen. Om inte Sören hade åkt med mig i bilen hem igen så hade jag störtlipat. Bara för att allt blev så fel. Att sen veta att vi inte kommer ses på 2 månader igen känns så himla ovärt. Jag har tusen bollar i luften till drygt 15 Januari, sen i februari sticker han till Åre, veckan efter det är jag ledig, men då kommer jag nog ha masssor hemma att göra. Eller att han kommer jobba jätte mycket.
Vad är det vi har valt? Varför? Fattar ingenting, hur kul kan det vara egentligen.
Jag tänker iaf inte släppa Peter bara för att vi bor långt ifrån varann. Om ni trodde det.
Allt är lugna puckar. Jag måste bara sluta vara så fruktansvärt känslosam när det gäller allt.
Allt blev så himla knasigt när vi lämnades. Min bil hade gått sönder och vi satt fast i Jönköping. Hans tåg skulle gå mindre om en timme. Tur i oturen hann mamma och Sören komma så han med på knappa håret samma tåg fast från Jönköping. Självklart var ju det toppen, men det var inte så jag ville att vi skulle sluta ses för denna gången.. Vi både var nog lite irriterade, efter att ha suttit minst en timme i en bil som rutorna börjat frosta. Utanför var Vätterns iskalla vind.
Fan, jag är så missnöjd.
Allt kommer låta så tokigt och löjligt. Men jag blir minst sagt gråtfärdig av en sån grej. Att sen komma hem och inte ha någon som sitter på sängkanten och pillar på sin nya mobil... Ingen där. Ingen som pratar med mig. Ingen som sjunger små sånger och får ryck. Eller slår till mig inatt när jag sover. Ingen.
Detta är andra gången jag blir gråtfärdig över att lämna Peter. Första gången var när jag lämnade Enköping/Bålsta för sommarens bravader och jobb där uppe, jag grät så hemskt genom Västerås. Det var även långa köer genom hela stan så man stod mest still, där satt jag i min lilla bil och lyssnade på sorglig musik och grät så hemskt att jag knappt såg vägen. Jag orkade inte bry mig om alla som såg mig, alla som gick på gatan intill och säkerligen kunde höra mig hur jag grät som ett barn. Det var då jag grät för att jag äntligen hade upptäckt hur underbart vacker person Peter är för mig. Han hade erbjudit mig så mycket hela den sommaren, han hade hjälpt mig genom de hårdaste tiderna på jobbet. Och han hade bara funnits där som en stöttning.
Jag har inte känt så från någon annan. Aldrig.
Så idag hände det nästan igen. Om inte Sören hade åkt med mig i bilen hem igen så hade jag störtlipat. Bara för att allt blev så fel. Att sen veta att vi inte kommer ses på 2 månader igen känns så himla ovärt. Jag har tusen bollar i luften till drygt 15 Januari, sen i februari sticker han till Åre, veckan efter det är jag ledig, men då kommer jag nog ha masssor hemma att göra. Eller att han kommer jobba jätte mycket.
Vad är det vi har valt? Varför? Fattar ingenting, hur kul kan det vara egentligen.
Jag tänker iaf inte släppa Peter bara för att vi bor långt ifrån varann. Om ni trodde det.
Allt är lugna puckar. Jag måste bara sluta vara så fruktansvärt känslosam när det gäller allt.
Jag uppmanar er,
Bli inte som mig när ni blir stora, äldre, vad som helst.
Julstök, juligt stökigt
Underbara Sylwia (Peters syster) kommenterade om att det inte ens går att högerklicka och rätta ord ifall man stavat fel på min blogg. Jag hade faktiskt ingen aning om det! Jag trodde bara högerklickning trädde i kraft när det gäller bilder och markering av text.
Som svar på din kommentar: Fiskebenaflätan hade passat dig så bra!! Med tanke på att ditt hår är så långt och jämnt. Du borde testa det! Kör på bara :)
Nu var/är det största julstöket i huset. Jag har nog stressat ihjäl mig idag,.. Tänk att bara mitt badrum tog 2 h, det är skandal. Så ska det inte behöva vara... Men jag vill ha det ganska fint. Och så typiskt är det, gör man rent på ett ställe och fortsätter med det andra så hinner man stöka ned de man redan gjort rent. Iaf i mitt fall. Jag är minst sagt speciallist på den fronten.
Winnie ska även få en julklapp på självaste julmorgonen. Jag säger efter jul vad det är för nånting. För jag vill ju inte nån utav er ringer hem och skvallrar till henne :) Jag och mamma har iaf sagt att det tar upp hela hennes rum, så därför fick hon krut i rumpan och städade hela sitt rum helt själv, vilket aldrig har hänt förr i hela Winnies historia!! Guldpoäng.
Den är stor, mamma har sagt att mår den dåligt blir den liten och om den mår bra är den stor. Jag har även sagt att blir Winnie arg kan den gå sönder, annars hård som sten. Och sen kan den leva länge om hon visar kärlek, om inte kan den dö inom några timmar.
Här är hennes högsta troliga gissningar:
Jag samlar buskuliga bilder för att visa hur vi är i vår familj. Det händer alltid roliga saker. Även om jag inte är spec rolig inför personer jag inte har så god kontakt med. Men fråga de närmaste, det går inte en dag utan att man skrattar tills tårarna kommer. Det är vardagsmat i mitt liv. Sak samma blabbel, massa konstiga klipp idag, mamma har använt skrivaren väl och jag ljus och badkar utan vatten.. haha som ledde till nyårskänsla med raketkänsla med livsfarlighetkänsla.
Imorn kommer självaste Peterooooooh! Nam nam nam, Han skrev till mig igår: Jag ser mest fram emot att träffa tissarna, förutom dig då såklart! Han ljög där. Jag kände det på mig.
Han har sen beställt en telefon, så det står nu mellan mig, tissetatterna & mobilen.... No comments about that!
Hoppas han hinner med alla tåg utan förseningar osv innan stormen kommer. Låter som han kan dö på kuppen, men vem sköeeen vet?! hoho nu är det jul
Nu har jag så buskul igen så ska stänga ned, sjunga, dansa kvällsdans (som händer jämt, disco dans) och sen somna som en stock.
Som svar på din kommentar: Fiskebenaflätan hade passat dig så bra!! Med tanke på att ditt hår är så långt och jämnt. Du borde testa det! Kör på bara :)
Nu var/är det största julstöket i huset. Jag har nog stressat ihjäl mig idag,.. Tänk att bara mitt badrum tog 2 h, det är skandal. Så ska det inte behöva vara... Men jag vill ha det ganska fint. Och så typiskt är det, gör man rent på ett ställe och fortsätter med det andra så hinner man stöka ned de man redan gjort rent. Iaf i mitt fall. Jag är minst sagt speciallist på den fronten.
Winnie ska även få en julklapp på självaste julmorgonen. Jag säger efter jul vad det är för nånting. För jag vill ju inte nån utav er ringer hem och skvallrar till henne :) Jag och mamma har iaf sagt att det tar upp hela hennes rum, så därför fick hon krut i rumpan och städade hela sitt rum helt själv, vilket aldrig har hänt förr i hela Winnies historia!! Guldpoäng.
Den är stor, mamma har sagt att mår den dåligt blir den liten och om den mår bra är den stor. Jag har även sagt att blir Winnie arg kan den gå sönder, annars hård som sten. Och sen kan den leva länge om hon visar kärlek, om inte kan den dö inom några timmar.
Här är hennes högsta troliga gissningar:
- En fågel (Ja jo... Den blir ju stor om den flyger)
- En levande ponny (vem har sagt att vi har hiss hemma?)
- Ett stall (hästfreaket är på G, jag trodde hon menade riktigt, men hon ville ha ett låtsas stall)
- Trä blandat med glas (hur tänkte hon där?)
- Frukt (för det växer ju och blir stort om det är friskt)
Ptja inte illa pinkat. Men allting var fel. Hon vet ännu inte om det är djur eller om det är något sakligt. Hmm, spänningen är totalt olidlig!!!! För imorn smäller det, då drar jag, mamma och peteri och hämtar denna STORA saken, haha. Tänk om stackars tösen visste om...
Jag samlar buskuliga bilder för att visa hur vi är i vår familj. Det händer alltid roliga saker. Även om jag inte är spec rolig inför personer jag inte har så god kontakt med. Men fråga de närmaste, det går inte en dag utan att man skrattar tills tårarna kommer. Det är vardagsmat i mitt liv. Sak samma blabbel, massa konstiga klipp idag, mamma har använt skrivaren väl och jag ljus och badkar utan vatten.. haha som ledde till nyårskänsla med raketkänsla med livsfarlighetkänsla.
Imorn kommer självaste Peterooooooh! Nam nam nam, Han skrev till mig igår: Jag ser mest fram emot att träffa tissarna, förutom dig då såklart! Han ljög där. Jag kände det på mig.
Han har sen beställt en telefon, så det står nu mellan mig, tissetatterna & mobilen.... No comments about that!
Hoppas han hinner med alla tåg utan förseningar osv innan stormen kommer. Låter som han kan dö på kuppen, men vem sköeeen vet?! hoho nu är det jul
Nu har jag så buskul igen så ska stänga ned, sjunga, dansa kvällsdans (som händer jämt, disco dans) och sen somna som en stock.
Om jag inte hinner uppdatera så vill jag önska er en riktig God Jul och ett otroligt gott nytt år!
Love u guys!
Överdrivet långt inlägg
Måste visa min fiskbena debut som var på hugget igårkväll:
Är den inte ljuvlig? Jo tack, men det var inte så glamouriskt som det låter... Räkna med kramp i fingrar och underarmar. Det som gjorde mig mest "besviken" var att det ser ut som en vanligt fläta, eller? Jag tror hemligheten bakom den fina flätan är mindra hår"bitar" som man ska föra över. Men det tar ju hur lång tid som helst. Uscha!
Imorse satt jag totalt gråtfärdig i bilen efter att ha mött en sån där stor skogslastbil 2x längre än vanligt på vår lilla väg som man inte ens kan mötas 2 vanliga bilar på. Jag trodde jag var smart att köra in på en liten väg till grannen och vänta in mötande. Problemet var ju att jag knappt kom därifrån. Jag kände hur bilen gled mer och mer ned mot den branta dikes kanten. Haha, och hela tiden hörde jag min mammas röst eka i huvudet "Gasa inte för mycket, ha däcken så raka som möjligt".
Det tog jätte lång tid för mig att komma därifrån, och det var hemskt när bilen bara flyttade sig bara någon cm i taget. Herregud, jag kände hur gråten satt i halsen. Låter kanske inte alls så farligt, men det var psykiskt jobbigt.
Som om inte de räckte, när jag kom upp på vägen så fick däcken troligen fäste och vred om hela ratten så mina händer typ gick av. Haha, farlig mannick till bil jag har.
Även på stora vägen var det kaos, gick inte fortare än 30-40km/h. Helt livsfarligt, och jag blir så förbannad på folk som lägger sig i baken på oss och ska köra om i sånthär väder. Usch, sånt gör mig stressad, och det är en dålig vana.
Bästa med allt var att jag inte kom försent till skolan det minsta. Hur det gick till undrar jag oxå.
I skolan lyckades jag göra ett webbdesign prov som kändes väldigt bra! Guld värd att man fick använda anteckningar, böcker osv. Men ack så svårt provet var ändå faktiskt... Klurigt! Hann dock inte med alla frågor. Men tror det ger mig ett gott betyg iaf.
Imorse satt jag totalt gråtfärdig i bilen efter att ha mött en sån där stor skogslastbil 2x längre än vanligt på vår lilla väg som man inte ens kan mötas 2 vanliga bilar på. Jag trodde jag var smart att köra in på en liten väg till grannen och vänta in mötande. Problemet var ju att jag knappt kom därifrån. Jag kände hur bilen gled mer och mer ned mot den branta dikes kanten. Haha, och hela tiden hörde jag min mammas röst eka i huvudet "Gasa inte för mycket, ha däcken så raka som möjligt".
Det tog jätte lång tid för mig att komma därifrån, och det var hemskt när bilen bara flyttade sig bara någon cm i taget. Herregud, jag kände hur gråten satt i halsen. Låter kanske inte alls så farligt, men det var psykiskt jobbigt.
Som om inte de räckte, när jag kom upp på vägen så fick däcken troligen fäste och vred om hela ratten så mina händer typ gick av. Haha, farlig mannick till bil jag har.
Även på stora vägen var det kaos, gick inte fortare än 30-40km/h. Helt livsfarligt, och jag blir så förbannad på folk som lägger sig i baken på oss och ska köra om i sånthär väder. Usch, sånt gör mig stressad, och det är en dålig vana.
Bästa med allt var att jag inte kom försent till skolan det minsta. Hur det gick till undrar jag oxå.
I skolan lyckades jag göra ett webbdesign prov som kändes väldigt bra! Guld värd att man fick använda anteckningar, böcker osv. Men ack så svårt provet var ändå faktiskt... Klurigt! Hann dock inte med alla frågor. Men tror det ger mig ett gott betyg iaf.
Det här är nånting ingen borde veta, men jag måste verkligen berätta detta! Vår SYO kom fram till mig och sa att mina IG är klara för G nu och allt är löst, förutom tyska. Jag försökte väl mig på lite fjäsk igen, och jag tror jag drog hem vinsten igen! Han bad mig säga något på tyska. Ajjemän sa jag och säger: Halo, Ich heiße Yola. (haha tror det stavas så) Han log och sa "ptja, nångång kommer det här läcka ut, men då är skolan redan nedlagd och jag har bytt namn" hahaha! Som vi skrattade, så när ni ser i aftonbladet om något år att en elev fick godkänt för att presentera sitt namn så vare jag!.
I matsalen var det party. En enda kö till lunchen tog fram temperamentet i innebandykillarna, men med en skön sång från Carola i högtalare gjorde det ... faktiskt värre. Haha, oh damn, Carola sjöng högt, riktigt högt! Så vi hörde inte alls vad vi sa till varandra. De små mattanterna gick där som ingenting hade hänt och log lite juligt.. Nädu vet du vad, men Carola sa emot. Hon gjorde se hela högtalaren sprakade sönder. (hoppades vi). haha uuuh det var ett riktigt otäckt ljud...
Mycket snack och liten verkstad just nu, men hem kom jag iaf. Väl hemma blev det ensilage körning till alla hästarna. Därav jag fick en riktig känga mule utav Maggie i huvudet. Shit, det gjorde riktigt ont, så ont att det svartnade för mig en stund och blev helt vimmlig. Så jag övergav henne och tog en tur dressyr i snön med Jaggar. Vilken gick toppen, trots hans otorliga träningsvärk ifrån igår. Insåg väl att det inte var särskilt schysst egentligen att begära så mycket från honom, men sen tänkte jag på de att han blir ju helt full med energi annars.. trots träningsvärk.
Jag har även lyckats somna 2 gånger idag, 30 min när jag kom hem, och 1h nu efter jag varit ute i stallet med en katt runt halsen. Det har varit helt underbart, och jag ser ingen anledning att inte kunna somna nu heller. Har dessutom fetaste sovmorgon imorgon till kl 12. Har bara 1 eller 2 lektioner. Har ingen direkt koll. Men det är det som är så himla surt! Tänk att mitt jullov hade kunnat börja idag, men måste ju hejja på eleverna som ska uppträda på onsdags avslutningen och prata betyg imorgon.
Nu har jag skrivit tillräckligt mycket för att göra er mätta hoppas jag.. Ska lägga mig intill Fia nu och kattgosa, så ha en jätte mysig kväll :)
I matsalen var det party. En enda kö till lunchen tog fram temperamentet i innebandykillarna, men med en skön sång från Carola i högtalare gjorde det ... faktiskt värre. Haha, oh damn, Carola sjöng högt, riktigt högt! Så vi hörde inte alls vad vi sa till varandra. De små mattanterna gick där som ingenting hade hänt och log lite juligt.. Nädu vet du vad, men Carola sa emot. Hon gjorde se hela högtalaren sprakade sönder. (hoppades vi). haha uuuh det var ett riktigt otäckt ljud...
Mycket snack och liten verkstad just nu, men hem kom jag iaf. Väl hemma blev det ensilage körning till alla hästarna. Därav jag fick en riktig känga mule utav Maggie i huvudet. Shit, det gjorde riktigt ont, så ont att det svartnade för mig en stund och blev helt vimmlig. Så jag övergav henne och tog en tur dressyr i snön med Jaggar. Vilken gick toppen, trots hans otorliga träningsvärk ifrån igår. Insåg väl att det inte var särskilt schysst egentligen att begära så mycket från honom, men sen tänkte jag på de att han blir ju helt full med energi annars.. trots träningsvärk.
Jag har även lyckats somna 2 gånger idag, 30 min när jag kom hem, och 1h nu efter jag varit ute i stallet med en katt runt halsen. Det har varit helt underbart, och jag ser ingen anledning att inte kunna somna nu heller. Har dessutom fetaste sovmorgon imorgon till kl 12. Har bara 1 eller 2 lektioner. Har ingen direkt koll. Men det är det som är så himla surt! Tänk att mitt jullov hade kunnat börja idag, men måste ju hejja på eleverna som ska uppträda på onsdags avslutningen och prata betyg imorgon.
Nu har jag skrivit tillräckligt mycket för att göra er mätta hoppas jag.. Ska lägga mig intill Fia nu och kattgosa, så ha en jätte mysig kväll :)
Fiskbensfläta på måndag :)
Som ni vet har jag varit ganska krasslig de senaste dagarna. Så underligt illamående och hängande huvudvärk som vägrat ge med sig.
Så har varit mycket sängliggande, dock med dålig sömn. Jag har la nämnt att jag sover dåligt? Funderar på om det är därför jag mår som jag gör, och en annan faktor är att jag inte äter. Har ju min xtra mamma Ewe som skäller ut mig och säger dumma saker till mig om det. Men det är svårt. Inte för att jag inte vill äta, utan för att jag inte kan och glömmer bort att äta.
Men inte tänker jag prata sjukdomar och sån skit nu! Nu när det är så nära jul och sånt. Då vill ni ju säkert höra att vi har "pyntat" idag. Jag vet inte om det är så mycket till pynt, men ett par ljusstakar är iaf framme och en liten plastgran med gudomlig belysning på köksbänken som syns ut. Vi vill ju inte vara utanför gänget... Men jag tror inte vi är så mycket för jul egentligen. Den är bara mysig att fira hemma hos momo och mofa. Som vanligt blir det jul hos dom iår med, vilket jag hurrar för. Maten, stämningen, ljusen, allt är så underbart. Tänk att jag får dela detta med P detta året. Hoppas han tycker om det, för det gör vi andra :)
De senaste dagarna har vår temperatur ute legat runt -2. Jag älskar det, för när man sticker ut näsan genom dörren känns det nästan varmt ute! Om man då jämför med våra -20 minus vi hade för ett litet tag sen. Då bet det riktigt rejält i kinderna och min hy tog ordentligt med stryk den gången. Ingen ansiktscreme har vi hemma heller... Det gjorde ont att le, säga något osv för att huden stramade och var torr, jag började t.om. bli så torr om huden att jag började fjälla. (säger man så?)
Så nejtack, jag tänker inte vara med om det där igen. Iaf inte nu innan jul och nyår. Och jag som blivit nyfärgad i håret ikväll, jul röd :) Är det inte underbart. Men hade tänkt testa på med löshåret i en fiskbensfläta på måndag i skolan. Går ju ändå så kort dag så varför inte prova på bara. Men gissa om att jag kommer spendera mer än 1h framför spegeln den morgonen ;)
Är det inte snyggt? Jag tänker dock inte ha inbakat, för sånt förstår jag mig inte på serrni.
Så har varit mycket sängliggande, dock med dålig sömn. Jag har la nämnt att jag sover dåligt? Funderar på om det är därför jag mår som jag gör, och en annan faktor är att jag inte äter. Har ju min xtra mamma Ewe som skäller ut mig och säger dumma saker till mig om det. Men det är svårt. Inte för att jag inte vill äta, utan för att jag inte kan och glömmer bort att äta.
Men inte tänker jag prata sjukdomar och sån skit nu! Nu när det är så nära jul och sånt. Då vill ni ju säkert höra att vi har "pyntat" idag. Jag vet inte om det är så mycket till pynt, men ett par ljusstakar är iaf framme och en liten plastgran med gudomlig belysning på köksbänken som syns ut. Vi vill ju inte vara utanför gänget... Men jag tror inte vi är så mycket för jul egentligen. Den är bara mysig att fira hemma hos momo och mofa. Som vanligt blir det jul hos dom iår med, vilket jag hurrar för. Maten, stämningen, ljusen, allt är så underbart. Tänk att jag får dela detta med P detta året. Hoppas han tycker om det, för det gör vi andra :)
De senaste dagarna har vår temperatur ute legat runt -2. Jag älskar det, för när man sticker ut näsan genom dörren känns det nästan varmt ute! Om man då jämför med våra -20 minus vi hade för ett litet tag sen. Då bet det riktigt rejält i kinderna och min hy tog ordentligt med stryk den gången. Ingen ansiktscreme har vi hemma heller... Det gjorde ont att le, säga något osv för att huden stramade och var torr, jag började t.om. bli så torr om huden att jag började fjälla. (säger man så?)
Så nejtack, jag tänker inte vara med om det där igen. Iaf inte nu innan jul och nyår. Och jag som blivit nyfärgad i håret ikväll, jul röd :) Är det inte underbart. Men hade tänkt testa på med löshåret i en fiskbensfläta på måndag i skolan. Går ju ändå så kort dag så varför inte prova på bara. Men gissa om att jag kommer spendera mer än 1h framför spegeln den morgonen ;)
Är det inte snyggt? Jag tänker dock inte ha inbakat, för sånt förstår jag mig inte på serrni.
Uch nu är jag så förfärligt trött och har ont i ryggen... Så himla skönt att det blir en tid hos Argus på tisdag, hoppas han kan ordna en del för mig. Tackar Gud för att han finns. (nej jag tror inte på Gud, det låter bara bra)
Så nu tänker jag hoppa i säng och ha min skönhetssömn som jag läste om i en artikel.
Ha en jätte bra helg!
Så nu tänker jag hoppa i säng och ha min skönhetssömn som jag läste om i en artikel.
Ha en jätte bra helg!
Longboard
Detta är varför jag och Bea för nästan ett år sen ville lära oss åka longboard:
Och detta är varför vi inte gjorde det :
Och detta är varför vi inte gjorde det :
