vid kl 00 så väcks alla gossedjur och leksaker till liv. De snurrar, vimmlar omkring i glädje.
It's true. de ler åt varandra, kramar och leker. Jag skulle faktiskt ha skrattat åt det själv om jag såg det, men bara att höra det så kryper det lite i kroppen för att stiga upp och öppna dörren till lekrummet.
Man tror inte sina ögon, man kan helt enkelt inte somna om efter att ha hört något sånthär. Det är bara om man tror på det som de händer, tro på det sakta.
Jag tycker det är underbart att upplvea saker som ingen annan gör, sånt som ingen kan förstå händer. Det händer i sån sakta fart så man hinner uppfatta allt i dess härliga form.
Även min systers fjärilar soom sitter i krukorna lyfter och svävar. Slowly. Ibalnd brukar det vara så vackert att se allt så känslorna väller över. Just denna tidpunkten brukar betyda någonting,- och igår insåg jag vad man ser upp till allra mest.
Kanske har jag inte insett hur mkt folk förösker stå vid min sida trots att jag stänger dom ute. Nyårslöftet blir att uppskatta, ge, förgylla någons vardag. Jag är bra på sånt om jag så vill. Det kmr bli fint, ni som är där och vet vilka ni är... Ni är så jävla bra ♥ och förlåt för att jag inte ser upp till er mer.