Vad är mest ledsnast än när man har något riktigt roligt och bra att berätta för någon, men de första orden i konversationen är så deppig och jobbig att glöden och lyckan för berätta bara sjunker som en grå sten...?
Och inte vet jag heller hur jag ska kunna ta mig ur denna situation. Jag kan ju inget annat än vara trevligare än va jag är. Just nu känns det mest kring trevlighet meningslöst...

Dessutom är jag så tokig som drar ned mig själv och tänker i mängder så det drabbar allt annat. Blir opeppad att gå till jobbet, rida, umgås etc. Himla Ovärt.

Jag får väl vänta ut situationen och bara vara..

..jag kanske måste tillägga att jag inte alltid är den som finns där för just denna människan alla gånger heller. Men ett stort OBS är beroende på vilka situationer man sätter sig i.


Mañana mañana... eller manana manana som vi säger.

Vad är grejen att vara negativ egentligen. Och vad är grejen att bara byta humör och bli bitter och nedstämt. Det är varken okej eller roligt för någon.

Låt mig kalla denna dagen: svikardagen.
Jo men ingenting vill sig riktigt. Har lämnat in viktiga saker, förberett olika typer osv till något som kanske inte alla blir som planerat. Det suger verkligen. Jag som ser fram emot saker för att komma närmre vissa människor, och dessutom se saker med andra ögon.

Jag vet att ni inte förstår någonting bakom er skärm, men ibland är det inte meningen heller. Det kan kännas skönt för mig att lätta hjärtat ibland på mitt vis.

Just nu känner jag lite för att lägga mig i sängen, börja grina lite och hoppas att vinden vänder imorgon..

Jag trodde bara att jag kunde räkna med vissa personer som skulle ställa upp för min skull.. Men tydligen inte.

Godnatt