När förkylningen knyter ett hårt tag om mig så är jag inte så katig längre.. Igår trodde jag det värsta var på topp, min kropp fungerade inte som den skulle helt enkelt. Det blev en hel natt klarvaken till kl 7 på morgonen då jag slocknade i 2 timmar.
Vid elva på förmiddagen satte jag mig bakom ratten och vi körde vidare till Sandhem för att hämta upp Linda. Därefter drog vi snabbt till Tidaholm till tidaholmsbygdens HK för att framförallt fota hopptävlingen men också för att träffa vänner, Christoffer Forsberg, Christoffer Andersson, Linnea Brengesjö, Katja Falk, Emelie von Essen mfl.
Det var en alldeles perfekt dag förutom dom 25 - gradernas kyla som trängde sig inom kläderna å vägrade försvinna.
Anyway, jag ser med spänning fram emot tävlingarna detta året. Att träffa hästfolk får mig alltid att bli taggad, och ibland när man ser andras hästar börjar man uppskatta sina egna desto mer. När jag kom hem la jag ned några min åt att titta på Jaggar & Golden och såg hur underebart fina dom är ♥ Det är nästan så en tår tränger sig fram när man tänker på vad dom har lärt mig mycket. Tänk så mycket vi har utvecklat varandra, i mot och medgångar har vi rest tillsammans och vuxit ihop. Den känslan är svår att förstå för den som aldrig upplevt det.

Jag hoppas på att min smygande bihålleinflammation saktar sig inatt så att jag kan komma till skolan imorn och till teorin senare på kvällen. På tisdag ska jag även simma, det får jag inte missa!

so long!
/Y

Blogg.se krånglar järnet.
Jag har för galet mycket att göra, pressen från skolan är stenhård känns de som.
Men har klarat ut några prov nu som kändes okej. Har samlat ihop 2 poäng till nästa Na B prov. Även påbörjat Företag B, ingen skillnad bara mer tänk.

Just nu vill jag bara få hit 30k, dra och göra de jag vill. Jag som har såna tvärfeta planer.
Vill hem och bara umgås med dom allra närmaste. Djuren.
Blev en riktigt vild natt tillsammans med Emo, har aldrig varit med om att den katten skulle ligga raklång överallt. t.om i ansiktet, han har tur att han luktar gott. Kan trycka upp näsan i pälsen på han, mmm så gott han luktar. Jag är inte allergisk :)  det vet man ju.

Ska hem och pussa mule sen. Var längesen på ngt vis! ♥

/Y

Play, love and learn.
Det som behövs för att kunna komma närmare sin häst. Wow, vilken effekt om man gör rätt

Vilken fredag. Som sagt, mamma krockade med en älg, bussen gjorde så en körde i diket och senare när jag kom hem blev jag sparkad av hästen. HEJJA OLYCKA!!
snällastesötasteraraste mamma tvingade ut mig på Mjukis fest, Oliver hade bjudit mig och Bea så det kändes dumt att säga nej.. Eftresom han länge velat ha med oss. Så jag å Bea stack dit, och jag har aldrig i hela mitt liv känt mig så opepp på att umgås med folk.. Kändes helt fel, samtidigt som de kändes som min tidsuppfattning var helt åt helvete.. Kändes som man inte alls hade varit i skolan och allt traumatiskt hade hänt. Jag mådde helt enkelt dåligt.
För att finna ro så fick man le, ha trevligt å hälsa på gamla vänner. Strax därefter tog jag & Bea en rask promenad till stationen å mötte upp Olivia. Hon och Bea rädda upp kvällen. Inte en droppe alkohol, bara ett halvt äpple och 4 tuggummin.
Helt okej kväll får jag väl säga. Om man kanske bortser från en del för seriösa snack med Olliver, då man fick reda på de ena å de andra som man kanske inte vill höra. Men det känns skönt att kunnat reda ut det, och ta en dag i taget. Känns skumt, känns som jag å Oliver aldrig komma släppa varandra.. Och än vet jag inte om det är bra eller dåligt, det är sånt som tiden får utvisa.

Idag så fick jag en timmes extra sovmorgon, vet inte om det var värt eller inte då det var mardrömmar hela tiden, suck!! stack direkt ut till stallet och tog en tur på Jaggarfis, gick la lite sådär. Men tror inte nån utav oss var på topp riktigt.
För att liva upp stämningen ikv så ska jag ägna en 30 min åt gos med Golden, sen ska jag låta tankarna sväva på moln. Sen ska jag drömma om dom 6 plusgraderna som kmr hålla i sig i åtminstone 3 dagar om två veckor. Im in love.

Jag är inne på min fjärde dag med spänningshuvudvärk. Vet inte vad det beror på.. Verkligen jätte jätte jobbigt, att inte kunna göra ngt och heller inte vara på humör.

Tanken var den hela att hänga med Oliver på en chillfest ikv med Bea. Men förhinder såklart, mamma krockade med en älg och allt blev kalabalik. Känns typ som världens sämsta dag. Dessutom hade träd åkt ned på vägen så vi inte kom förbi med bussen så den givetvis blev försenad.
Slutar halv 4 idag, har ingen som helst aning om hur jag ska komma hem eftersom mamma bara sitter och skakar och hennes bil är helt kaputt.. Jobbigt. Och jag bara måste rida idag, åtminstone rida en häst och longera en annan.
Även om de känns jobbigt för mamma nu så måste vi ta tag i lösöret.. Ogillar verkligen den pressen, men det är ngt som måste göras. Tuffa tider som fasiken nu, behöver verkligen mer energi!!

Dagen har väl varit helt okej. Trodde mer att huvudvärken skulle förstöra en del, men den lyckades försvinna efter några smulor bröd. Brukar oftast vara så att huvudvärken pinar mig en hel dag när den har dykt upp på morgonen.
tjugo i tre tar jag tåget till Jkpg, ska möta upp Mija. Sweet av henne att erbjuda mat, så det kmr vara behövligt. Prata lite projektarbete och bara umgås, wow va jag saknat henne!!
Mina torsdagar blir aldrig som jag tänkt mig, planerar in så jävla mkt men inget blir av. Haha, desamma gäller söndagar.. När dagen väl är framme så orkar man inte. Igår hade jag tänkt att rida, eftersom mamma & Sören har plogat banan, så jävla fin är den nu :)  MEN, blev det av? nej..

Kanske skriver nått mer ikv,
/Y

När lyckan spred sig till mig så övergav den Bea. Ousch, har verkligen tyckt synd om henne idag.
"jag vet inte vad jag vill"
Känslor har han, han har oxå talförmågan. Tydligen kändes det väl jobbigt att koppla ihop dessa två. Men oftast när känslor är inblandade så försämras talförmågan, och hur löser man det?
Man får väl lösa det som med andra problem, steg för steg. Vi vill ha snabba, effektiva lösningar på våra problem, men hitta dom, du kan ringa mig när det fungerar för dig...
Hur som helst.
Denna killen hade nog behövt förstå verkligheten. Han kunde tänka sig Bea (+en till) som han verkligen hysde varma känslor för. Det han skulle göra var att alltid säga vad han kände, både positiva och negativa känslor. Det handlar inte alls om att kritisera den andra, bara vara uppriktig. Frågan är oxå om han funderade på varför han hade dessa känslor, det i sin tur hade kanske lett till en förändring. Att koncentrera sig på en människa och lära känna sitt sätt att kommunicera leder förstås så småningsom till att känslokommunikationen blir naturlig i många andra sammanhang.
Det Bea gjorde var att ta ett "känslosamtal" med honom.
Ärligheten ska inte gälla vad du tkr om den personen utan om dina känslor. Man får lämna ut sig själv lite och ta risken att det används mot sig. Risker måste man ta om man vill ha en förändrar. han borde ha pratat om sig själv: "Jag känner, jag reagerar, jag blir..."
Vi håller tillbaka därför att vi tar allt så allvarligt och "det en gång sagda är alltid sagt och står till tidernas slut". Men så är det inte, det vet ju du lika väl som jag, eller hur?! Men många är konflikträdda och håller innne sanning, såsom kärleksfulla saker till varann och hårda ord oxå.

Efter idag får vi hoppas att han har lärt sig något.
Ikv väntar en tuff diskussion med den där (+en till)-tjejen. Hon bör veta, och hon ville veta. Fick ett samtal från henne förut, hon verkade inte alls ledsen. Hon var mer "läskigt glad" för att vara just denna situation. Men alla kan vi vara kärleks blinda..

talk 2 u latero
/Y