Fan alltså. Det känns som jag har gått i tusen bitar och inte kan se riktigt klart igen. Jag fattar helt enkelt inte riktigt hur jag ska kunna leva mitt liv, innan var jag en bra människa med energi och en vilja som skulle kunna krossa sten. Men nu är allt bara förfallet, för nånting som jag inte kan sätta fingret på.. Eller jo, men jag vågar inte yttra mig om det.
För på något underligt vänster känns det alltid som nån jävel vill sabba för en. &&&& jag vet att jag gör inget fel! Men lik förbannat så måste dom hacka. Sen gör det ju inte saken bättre att jag bara lever med det, glider vidare som ingenting har hänt. Fan. Jag orkar verkligen inte. Jag vill bara hitta hem igen, känna trygghet & kärlek.

---

--> Hade min familj på besök här i 3 dagar precis. De dagarna gick fort.. För fort. & de besöket fick mig att sakna de livet som finns utanför min arbetsplats. Känslan när de åkte iväg var jobbigare än den när jag åkte hit för första gången. Bara tanken att inom 3 timmar skulle dom vara hemma där jag känner mig som alla tryggast och kan vara som mest avslappnad. Guud det var så tungt och jobbigt så jag ville bara skjuta mig själv.
Sak samma. Tiden dom var här hade vi mkt trevligt. Vi var på besök varje kväll hos hjärtats familj och åt väldigt god mat. Sista kvällen smarrade vi till det xtra och även syster fick det smarrigt med Ice Age 2 på stora projektorn. Visserligen underhålldes även jag utav den filmen, förbannat roliga filmer de där!!
Jag hoppas verkligen min familj kunde känna sig lite stolta över mig på olika fronter. Att jag jobbar som jag gör, visserligen var ingen av dom riktigt impade utav jobbet jag har, men jag bara önskar att dom hade nån stolt tanke om mig att jag håller ut. Jag hoppas även de var stolta över den killen jag hittat. Hans föräldrar hur dom var m.m. För jag ser upp till dom och tycker verkligen dom är guld värda. Jag hoppas verkligen mamma såg det..

---

En annan sak jag grämmer mig över är hemresan. Hur kmr det bli mellan mig å Peter. Det är heller inte roligt, shit jag orkar verkligen inte tänka på det.
Men häromdagen ville jag visa lite mer kärlek än vanligt. Så jag pimpade upp hans rum med det ena å de andra som kunde visa hur mkt han faktiskt har och betyder för mig i dagsläget. Allt detta skedde i hemlighet utan att han visste om det, enbart hans föräldrar. Vi hade planerat detta väldigt väl och tanken var att jag skulle komma kring halv 7 på kvällen eftersom han kom hem kl 6. Så han kunde se detta utan att jag var där, lite som en överraskning vill säga. Kl 6 sätter jag mig i bilen och rullar mot Bålsta. Tror ni inte snorungen skriver ett mess att han blir försenad. Herregud, kunde ju inte komma dit före honom ^^ Så svängde in på en kyrka och stod där på parkeringen. Score. Jag gör saker ni aldrig skulle göra, och ens kmr göra, väldig tur att jag inte nämner det här! Jaja, Efetr 15 min får jag ett sms till att han visst var snabbare än han tänkt, så det var bara att åka vidare.
Väl hemma hos dom så möter jag en blick från honom som är precis som alla andra dagar. Blir hur besviken som helst efetrsom jag trodde han inte hade sett det än. Men hör å häpna. Klart han hade.
Känslan när jag åkte till honom var så fantastisk. Det var som första gången jag skulle träffa honom, mina känslor bubblade helt galet i kroppen och jag var äckligt nervös. Fyyyy vilken underbar känsla!
Just drf jag är rädd för att åka hem. Jag kmr missa så mkt tid med honom...

---

Som ni trolligen märkt är jag bitter och inte ett dugg på humör. Jag själv har börjat tröttna på det, för här har jag fått leva med de i drygt 3 veckors sträck intensivt. Jag är glad att jag slutar snart, så jag får koppla av en vecka med Peter. Sen får det bannemig bära hemmåt för att hitta tillbaka innan skolan.


Helvete va jag kmr sakna Peter.

Jag vill ägna den dagen åt lite hissar och dissar.
Förövrigt har jag haft skit tuffa dagar. Börjar känna att det tar ut sin smärta på kroppen nu. Skulle jag varit hemma, och detta inte var ett jobb hade jag tagit en day off. För satan va jobbigt det är nu, feber, 34 graders värme och jobba över. Det är inte något jag behöver just nu. Men jag ställer upp för mitt jobb och visar att jag vill å kan. Jag har valt detta jobbet för att jag vill testa på hur det är, inte för att vara sjuk.

Diss
Vi har en allmän badplats precis intill våran väg till gården. Alltså måste de som ska bada åka vår väg om man säger så för att komma till badplatsen. Detta badet är väldigt omtyckt så därför blir det en ganska trafikerad väg. Vi på gården vill mer än gärna rida en liten skrittrunda innan passen för att värma upp, då måste ut på denna vägen. Det finns idioter som vägrar sakta in, och bara kör precis som dom inte ser oss.
Det finns djupa krondiken på varsin sida som gör att jag får hemska minnen från Riviera å min olycka. De flesta av våra hästar har lite skräck för snabbt körande fordon så det blir ju lätt stegringar, kastningar, ryggningar m.m. Jag hatar det, folk ser väl vad som händer? Fy skäms på er.

Hiss
Hissen går till dom som faktiskt saktar in eller rent utav stannar och rullar ned rutan och säger; gud vilken vacker häst, ha en trevlig sommar! Såna badgäster vill vi ha, såna som är förstående och vill en bara väl.

---

Nu har det hänt mkt genom dagarna, ska föröska skriva ned de i min kalender så jag kan uppdatera er här. Känns lite som värmen gör att jag inte minns längre. glömde av vad mitt mobil nr var igår, glömde vad jag skulle göra under dagen, glömde var jag lagt mina skor. Sen börjar jag undra om det bara är jag som svullnar när det är varmt?? Mina händer är tjocka och benen är stora. Då känns de lite tight att komma i ridstövlarna ibland. Usch, lite svalare skulle inte skada.