Har tappat greppet nu ett tag. Blivit inåtvänd och tråkig. Ser ingen lycka i saker å ting, endast en känsla av det. När jag beskriver lyckan så finns det alltid nån där som förstör den åt mig.

Jag är bara trött på detta just nu och vet inte hur jag ska göra för att få det på god väg igen.
är det jag som förändrat saker å ting eller har det bara blivit så?


Suck.

Igår satt jag för första gången på Maggie =) Underbara häst, första gången nån satt på henne å hon betedde sig som hon hade gjort de där varje dag i flera fleeera år! Helt stabil, inte blev spänd eller ngt när jag hoppade upp. Dock lite rädd om baken var hon när jag kliade henne när jag hängde över henne. Men tror det är mer kittlighet ;) Kanske kan detta bli en lovande häst, eller?

Jenny har betytt mkt för mig i sommar. Hon har verkligen hjälpt mig med hästarna så fint och bra så jag har knappt sett dom såhär fina!! Vill åter igen tacka så mkt för den hjälp jag fått, det finns inte ord som kan beskriva hur glad jag är för att ha fått den hjälpen jag fått. Tack!

En ny saknad har dykit upp.  Peteroo börjar vimmla runt i tankarna om dagarna på mig. Det finns heller inte så många ord för hur fin och underbar han är. Bara en massa känslor som är obeskrivliga.

Nu kmr Jenny när som helst å ska hjälpa mig att rida Maggie igen, och sen blir det adjö prat. Nästa gång blir i höst hon hälsar på. Kmr verkligen sakna hennes hjälp!

/Y

Jag har hittat hem. Resan gick toppen, dock lite mkt köer i västerås och en stor lastbil som hade åkt av vägen och börjat brinna vid Hjo. Men annars skötte sig jag å Pukki oss förträffligt, vi sjöng, dansa och fikade ganska rejält på hemvägen. Dessutom fällde vi några tårar på vägen mot västerås då man insåg att det kmr dröja innan man kmr tbk hit igen.

Troligen så hann jag knappt packa in alla saker igår innan jag sprang ut i stallet och ville rida min häst. Mamma stoppade mig och bad mig vänta in Jenny. När hon väl kom å vi skulle rida på banan så var det katastrof. Väldigt lerigt och halt och jag kände mig inte de minsta bekväm i det. Nu idag så tänker jag trotsa min egna känsla å köra järnet på dressyrbanan, under första lagret sand är det torrt å de bara ska gå att rida! Det har jag bestämt. Jenny tror jag ska rida ut idag =)

Jag lever vidare och ska packa in mina kläder i garderoben nu så de kan stilla sig där 1 år åtminstone innan jag far iväg igen. troligen underbara Skåne nästa gång. Det kan bli väldigt spännande.

Shit va jag ligger efetr i mitt bloggande. Jag som hade planer på att jag skulle skriva varje dag vad vi hittar på här i Bålsta, men inte då.. Vart tog tiden och orken vägen att skriva?

Vi (jag & Peterii) har varit på skansen, gått bland stockholmsgator, ätit gott, förbränt flera tusenlappar, utsatt oss i press, föröskt bli hockeyfan, varit mitt i ingenstans å spelat Tibia och bara haft det så jävla underbart.
När vi var i sthlm och sedan dagen för skansen så dog vi. Värmen kom helt slående mot oss och vi svettades som 2 getter. Värsta jag varit med om. Men nog om att det var jobbigt, igår var droppen. 33 grader i skuggan. Himmel, man kunde knappt andas. Hemskt. Så nu är hösten sjukt välkommen för mig =) Den är så mysig, desamma med våren.

Idag är det sista dagen som Upplandsbo. Jag är så ledsen över det, trots alla "invandrare", kriminalitet, mycket folk och enormt mycket trafik så bara älskar jag miljön här! Tycker det är helt fantastiskt med hästställena här. Det är inte som hemma, där man kan hitta hästar överallt som bara är till "bara för att" ha häst. Här snackar vi stora gårdar, kända personer, professionella stall med snygga hästar. Tummen rullar uppåt.
Kan ju lätt säga att det är inte sista gången jag tar ett jobb här uppe iaf :)
Men bara det att söka jobb lite överallt var en sån spänning. Att flytta halva sverige upp var helt sjukt. Helt själv. Så sjukt roligt och spännande. Tycker fler ska göra samma sak, för jösses va man lär sgi mycket.

Nu återgår allt till de normala. Skolan börjar, hästarna sätts i hårdträning med en nylärd Yola. Tror detta kmr bli ett bra slut utav året. Man saknar det där vanliga tråkiga livet. För man lär sig se det lilla.

Nu ska jag packa,fixa å dona så att det bara är att åka imorgon förmidddag. Man har inte den minsta lust med att packa innan man ska sätta sig 4 ½ timme i bilen å köra. Ne. För jag ska vara utvilad, punkt slut.

/Y

(en bild på Johan när det var födelsedagsfest på gården för Maria )

Lite segt på blogg fronten, men jag har annat att lägga livet på just nu. Jag försöker leva ut tiden så mkt som möjligt med Peter å hans familj just nu innan jag drar hemmåt. Jag har det verkligen toppen här, även om Peter jobbar då å då så känns det bara skönt att få vara här.
Inatt så var det så mysigt. som vanligft somnade Peter vääääldigt snabbt, men ändå var det så kärleksfullt mellan oss. Jag gillade hur vi höll om varandra, hur nära vi låg varann. Åh, det kmr jag sakna så mkt sen när jag åker hem. Bara underligt hur livet ska vara orättvist ibland.

Jag har fått en låt på hjärnan som har fäst sig där för en tid framåt. Mår så bra utav den, Katy Perry har gjort det igen. Fan va bra hon är.



Jag är så kär, jag är så stolt över mig själv att jag klarat av jobbet i sommar, jag är allt som man kan vara i positiv väg.
Lätt att jag skulle kunna skriva en bok om hur mkt Peter har och betyder för mig. Denna sommaren har varit helt fantastisk, trots slit. Tackkk.
Nu ska jag njuta av Katys låt,